Det är en annorlunda sommar i år. En corona-sommar. Många verkar resa utomlands ändå. Men vi bestämde oss för att ta det lugnt med resandet den här sommaren och har istället haft svemester och hemester, som det så fint kallas.
Det är klart att det hade varit härligt att få tillbringa några dagar i Italien, som vi brukar på sommaren. Men det blev bra ändå. Jag tror på att gilla läget. Inte kämpa emot så mycket och vara ledsen för att inte allt blir precis som man helst kanske hade önskat.
Att ha acceptans. För övrigt en av de 7 attityderna i mindfulness.
Att acceptera är en aktiv process. Det är ett sätt att se saker som de är, utan att försöka förändra det vi inte kan förändra. Det är så ofta vi önskar att vi vore någon annanstans, såg annorlunda ut eller att saker var annorlunda. Det är mänskligt och hjälper oss att sträva mot nya mål.
Men det gör också att vi inte är närvarande i nuet och att vi för en ständig kamp mot saker vi inte kan rå för. Att acceptera är inte samma sak som att tycka att omständigheterna är ok. Det kan vara väldigt svårt att acceptera värk i kroppen tex. Men genom att acceptera, slutar vi kampen mot det och då blir lidandet ofta mindre. Att föra en kamp mot det som vi inte kan förändra tar mycket energi, så att acceptera är därför väldigt vilsamt.
Just nu vilar jag i acceptans att det är corona-sommar i år.
